Resan söderut
När jag skriver detta sitter jag i mammas och pappas bil och vi har precis mötts på en rastplats vid namn Mosjön. Då hade jag kört ca 37 mil själv och det var underbart att få se mamma, pappa och brorsan igen. Även om det inte var så längs sedan vi sågs sist så kändes det så skönt. Jag tror inte jag visste innan jag flyttade upp hur mycket min familj betyder för mig. Därför känns det så skönt att flytta närmare dem och bara vetskapen om att jag kan umgås med dem på ett enkelt sätt känns så lättande.
Nu har vi kommit fram och allt är urpackat ur bilarna och släpet. Tack hela familjen som hjälpte till. Efter det blev det kräftkalas. Det var mycket gott efter många timmar i bilen. Som tur var hann jag lämna tillbaka släpet idag så imorgon väntar en underbart efterlängtad sovmorgon.
Men alla mynt har en baksida och i detta fall var det att flytta ifrån Henrik, det var så fruktansvärt att starta bilen och köra ifrån honom ,jag saknar honom redan så mycket. Jag undrar hur lång tid det tar innan man har vant sig vid ett distansförhållande, om man ens kan vänja sig?