Full fart i skolan
Tack till Frida som har tagit bilden! Tack till Frida som har tagit bilden! Tack till Frida som har tagit bilden! Ny tröja
Semester efter jobbet
Taj Mahal - andra gången
I våras fick jag förmånen att titta på Taj Mahal en andra gång. Det uppskattade jag mycket, det var faktiskt vackrare andra gången. Kanske för att man inte hade lika mycket förväntningar denna gång som första gången.
Jag framför Taj.
Visst är det en vacker byggnad.
Vad vore Indien utan sina kor!!
Jag med mamma och Sara på Agra fort, med Taj i bakgrunden.
Apor ser man nästan överallt i Agra. Så söta de är. Men låte inte utseendet bedra, de kan vara ganska arga om man kommer för nära.
Semester bland vatten och båtarna
För någon vecka sedan var vi nere i Göteborg och semestrade, vi passade på att åka med mamma och pappa ut på öarna och badade och solade. Cyra har gått från klarhet till klarhet vad gäller bad och vatten och hon stortrivs nu i vattnet, men hon tyckte att det var lite stressande att åka båt i snabb fart. Långsamt gick bättre men då ville hon väldigt gärna hoppa i och bada istället.
Cyra tittar ut över hamnen en solig kväll.
Samma kväll tog jag den här härliga molnbilden.
Cyra ute på ön.
Alla ville bada, vissa (Henrik) motvilligare än andra (jag och Cyra) :-)
Närbild på min älskling!!
Välgörenhet som heter duga!
Sikerna lagar varje dag stora mängder mat i kollektiva kök som de bjuder till den som vill ha. Vem som helst får komma och volontärarbeta i köket, och det gör många siker, unga som gamla, fattiga och rika. De lagar frukost, lunch och middag och de lagar 10 000-tals portioner per dag.
Här bakas det bröd minsann...
Det gräddas automatiskt och det slutar aldrig komma nygräddade bröd.
Enorma grytor, tillagade över öppen eld.
Många tallrikar blir det.
Guldtemplet i sjön
Sikernas heligaste stad heter Amritsar och ligger i norra Indien, dit åkte jag och familjen tåg för att se deras vackra guldtempel. Taj Mahal är vackert men det här var underbart, en fin gyllene byggnad i mitten av en sjö.
Resan dit var intressant men mer om den i ett annan inlägg.
Det gyllene templet!
Massor med människor som köade
Närbild av guldkupolerna.
Djurliv i Indien
När jag var i Indien för några veckor sedan passade vi på att åka på tigersafari, det blev tyvärr ingen tiger men vi såg väl massor med andra djur. Här kommer några av dem. Det är modigt må jag säga att lugnt gå ner i sjön, hem för ca 40 krokodiler...
Berättelsen om Aiko
Den 15 april 2008 föddes i Lycksele en liten krabat, han hade det lite svårt och fick hjälp att komma igång ordentligt. Men han piggnade på sig och klarade sig sedan bra. Den lilla krabaten skulle av mig och Henrik få namnet Aiko. Det visade sig bli en underbar hund!
Aiko hade 5 syskon och uppfödarna, Anna och Johannes på Kennel Gaijax, har berättat att han tidigt tog alla ripvingarna som de gav valparna, och han ville inte dela med sig av dem.
I maj åkte vi och hälsade på de små liven och så söta de var!! Aiko är den som tittar in i kameran.
I juni var det äntligen dags att få hem vår älskade valp, vår allra första hund! Aiko visade sig redan från början mycket aktiv och glad och han älskade att springa, men han visade tidigt upp sin allra bästa egenskap nämligen att han verkligen älskade att vara med oss!
När han var liten och vi gömde oss för honom så han skulle lära sig att hålla koll på oss så blev han ganska snabbt orolig och började tjuta. Men det var bra för det behövdes inte många gången innan han alltid följde oss. Det lärde han sig för livet.
Jag har många underbara minnen från den här tiden, men två som jag kommer ihåg speciellt just nu.
Det första var när vi hade haft Aiko någon eller några veckor och vi gick en kvällspromenad med honom. Rundan var inte speciellt lång men för en lite valp som varit vaken och lekt på dagen blev det det. Aiko satte sig ner och orkade inte gå hem, stackarn. Vi hade läst att man inte ska gå längre promenader än att valparna orkar gå hem själva så de inte lär sig att kunna strejka men det slutade med att jag fick bära hem lilla Aiko. Vi bannade oss så och undrade hur detta skulle gå, men som tur var satte det inga spår (och vi gick kortare promenader på kvällen). Men han var så söt där han satte sig på gatan och inte orkade gå, det var så synd om honom, samtidigt som vi var arga på oss.
Det andra minnet är från när vi gick till en kompis till Henrik och grillade. Aiko var först vaken och lekte lite med alla innan jag tog upp honom i famnen och han somnade. Sedan låg han hoprullad i min famn resten av kvällen trots att vi åt både grillat kött och glass mitt framför nosen på honom.
Ända från början var Aiko omåttligt förtjust i människor på gott och ont. Han älskade alla och ville tyvärr gärna hoppa upp mot folk, men ännu hellre ville han leka med dem.
Aiko växte och blev större, han visade sig vara lättlärd och otroligt snäll, han förstörde nästan ingenting som liten, bara någon enstaka sak när han var ensam i början. Det enda som jag tror att han aldrig lärde sig att låta bli var mina fårskinnstofflor, de snodde han så fort han kunde. Hur det var de sista åren vet jag inte men jag tror att han skulle respektera att inte ta dem, speciellt eftersom man kunde lämna mat framme på bordet framför honom och han rörde det inte. Men jag vågade aldrig prova, jag har ju lärt mig att sätta tofflorna i en garderob när jag inte hade dem på mig.
Han hade en liten trotsperiod med mig ett tag när han var runt ett år. Då insåg han att jag var väldigt sårbar när jag pratade i telefon. Så han började hitta på bus, försökte dra av mig strumporna, hoppade upp i knät på mig och var allmännt störig eller hans favorittrick. När jag använde handsfreen tog han telefonen och sprang ivägen med den, det hände flera gånger att min kompisar undrade vad som hände när de plötsligt hörde en hund flåsa i luren :-)
Aiko växte dock upp och ur den perioden och övergick till att vara superfin och så lätt att ha med sig. Tyvärr fanns det inte så mycket fågel första hösten men Henrik och Aiko tränade på. Med tiden fick han dock mer fågelvana och blev en mycket fin jakthund. Han skötte sig själv och var så okomplicerad. Henrik körde in honom till draghund och så mycket roligt vi har haft på skidorna. Aiko var en jätteduktig draghund, drog alltid för fullt och skulle om alla, det gick inte lika fort för mig och Aiko som för Henrik och Aiko men jag tror faktiskt att jag aldrig har blivit omkörd när jag har åkt med Aiko. Henrik har blivit omkörd några få gånger tror jag men då i princip bara på tävling när de hunnit bli trötta. Men så många som de har kört om! Han hade en riktig vinnarskalle!
En annan helt fantastisk sak med Aiko var hur lättlärd han var, när vi är i stugan i Långtjärn få han vara på gräsmattan lös, han lärde sig snabbt vart gräsmattan slutar och övergår i klippt äng (= ingen skillnad) vart vägen gick och vart skogen började. Så det vara bara att ha han lös, han lämnade inte gräsmattan utan att han fick följa med oss trots att det inte fanns en tillstymmelse till staket. Precis lika lätt var det när vi kom till mina föräldrars hus och tomt, bara att visa var tomtgränsen går så håller han sig på tomten sedan :-) Han blev tom "gräsmatterumsren", det var något han lärde sig helt själv, när han behövde göra sitt behov gick han av gräsmattan för att sedan komma direkt tillbaka när han var färdig, helt fantasktiskt och så skönt att aldrig ha skit på gräsmattan.
Jag kan inte med ord beskriva hur underbar han var. Aiko ville alltid vara med och göra saker, oavsett var det var. Han fick också vara med på allt, han har fått gräva i landet, skottat snö, badat och åkt motorbåt, seglat och åkt kanot, dragit spark och skidor, jagat och sprungit framför skoter. Han har klättrat på stege, plockat jordgubbar och tagit upp potatis, fjällvandrat och gått på stan. Varit med på jobbet varje dag, spelat spel (ja, han kan faktiskt spela monopol!) och sovit i sängen när han varit ensam hemma, provat agility och följt med till stallet.
Han älskade verkligen att jobba och göra saker med och för oss. Det spelade ingen roll vad det var, bara han fick vara med.
Förra vinterna började vi titta efter en till hund eftersom vi ville att Aiko skulle få en hundkompis och någon att köra tvåspann med. Vi hittade en till liten underbar hund, Esspes Cyra denna gång. Aiko var så snäll med henne när hon kom och även sedan. Han försökte ibland vara lite arg på henne men då han inte riktigt gick in för det helhjärtat lärde hon sig snabbt att han inte var så farlig även om hon hade respekt för honom. Han lät henne tom ta hans mat från första dagen.
Cyra växte och de lekte och hade så kul ihop, det var underbart att få se Aiko leka med en hund varje dag och de gillade att jaga varandra. Båda fick i höstas följa med ut och jaga och ha det härligt på fjället och vi hann tom få köra vårt efterlängtade tvåspann.
Den 27 november 2012 fick vi tyvärr avliva Aiko på grund av sjukdom, han somnade lungt in hemma hos oss. Han blev 4 år 7 månader och 12 dagar.
Det enda jag ångrar med Aiko är att jag inte hann göra de saker som jag hade planerat med honom, jag skulle gå på en agilitykurs i vår, lära mig åka bättre skidor så jag också skulle kunna tävla med honom och jag skulle återuppta skyttet för att kunna jaga fågel med honom. Jag är så ledsen över att inte kunna göra det men samtidigt så glad för dagarna vi fick tillsammans, vi kunde inte fått en bättre första hund! Jag ska göra mitt bästa för att hedra honom genom att göra det med Cyra istället.
Jag saknar honom så...
Jag kom ut!!
Efter att ha väntat några minuter kom en kompis till mig medan Jenny ringde vaktmästare och jag kände att jag fick en adrenalinkick och så tog jag i och lyckades ta mig ut!! Härligt att slippa sitta på toaletten hela dagen :-)
Här kommer en av de sista bilderna jag tog på Aiko, då vi tyvärr var tvungna att ta bort honom i förra veckan. Men det glädjer mig att se att de kunde hade mysigt tillsammans. Han är så saknad, vår bästa vän. Men jag är glad över åren vi fick med honom samtidigt som jag är så fruktansvärt ledsen över att vi inte fick fler år med honom. Det är tur vi har Cyra som är underbart duktig på att göra oss glada igen.
Här kommer en av de sista bilderna jag tog på Aiko, då vi tyvärr var tvungna att ta bort honom i förra veckan. Men det glädjer mig att se att de kunde hade mysigt tillsammans. Han är så saknad, vår bästa vän. Men jag är glad över åren vi fick med honom samtidigt som jag är så fruktansvärt ledsen över att vi inte fick fler år med honom. Det är tur vi har Cyra som är underbart duktig på att göra oss glada igen.
Lördagsmys hos Petra
I lördags var jag och hälsade på hemma hos Petra och Brio. Det var som vanligt väldigt trevligt trots lite dimmigt väder. Vi gjorde en massa roliga saker, det mesta i hästens tecken och jag fick rida Morris denna gång, först red jag och David ut (han red Brio) för att värma upp. Det var trevligt att få komma ut och få lite luft på hästryggen, det blir helt klart för få såndana tillfällen när man pluggar hela tiden. Morrin (21 år) var jättepigg och jag behövde bara korta tyglarna för att han skulle börja trava och på hemvägen han jag inte ens ta tyglarna innan vi galopperade iväg. Så skoj med en pigg och glad häst.
Efter uppvärmningen blev det hoppning för Petra. Det var SÅÅ skoj! Här är lite bilder från det.
Petra Wikberg har copyright på alla bilderna.
Framhoppning
Här kom jag lite efter i språnget så både jag och Morris hoppade, kolla min min, haha.
Muren
Brio flyger fram
David och Brio hoppar ut ur trekombinationen, även jag hoppade den men det hamnade inte på bild.
Värma, nöjda och glada efter passet med Super-Petra! :-)
Värma, nöjda och glada efter passet med Super-Petra! :-)
Tack David för jag fick låna Morris och tack Petra för lektionen.
Efter ridningen pysslade vi i stallet och det var så mysigt, vi gjorde hästarna fina och putsade utrustningen, mer smorning av träns behövs het klart i min vardag! Brio och Morris tävlade sedan med David på söndagen och det gick fint, Brio kom 4:a i 1,10 och Morris slutade 7:a i samma klass.
Lyckad hopptävling
Igår var jag på hopptävling, jag följde med Petra och David till Tierp och hjälpte till som hästskötare. Vi hade en fantastisk dag med massor med sol. Med var också Davids syster Susanne och hästarna Brio, Morris och Carisma. Alla tre hästarna gjorde två starter var och dessutom i olika klasser så blev det full fart hela dagen. Men det var jättekul och det gick fantastiskt bra. Brio och Carisma kammade hem 2 rostter var och Morris fick en med sig hem.
Jag hade med mig kameran och tog massor med bilder, vissa bättre än andra men har kommer ett urval av dem.
Susanne och Carisma på framhoppningen.
Första klassen, Carisma hoppade jättefint och de var felfria i clear rounden och fick rosett :-)
Första klassen, Carisma hoppade jättefint och de var felfria i clear rounden och fick rosett :-)
Brio och David på framhoppningen, hon överhoppade lite i början...
Första rundan, clear round 90 cm. Även de var felfria och fick rosett.
Alla var glada och nöjda!
Brio med prisrosett från första rundan.
Även andra rundan gick bra, Brio hoppade mycket bättre men fick tyvärr 5 fel i omhoppningen. Men det räckte trots allt till en 7:e plats och en till rosett :-)
Självklart ska vi ha med lite bilder på Morris också, här kommer de efter en paus bland mjölkpaketen.
Framhoppning.
Första rundan.
Full fart i omhoppningen räckte till en 6:e plats och ärevarv!
Efter Morris andra runda åkte vi trötta men nöjda hemmåt igen...
Många saker på kort tid
Denna veckan som har varit sedan jag kom ner från norrland har varit helt sjuk, jag satt precis och tittade i min kalender och inser att allt jag har gjort sedan skolan började har hänt på en vecka... Lite upprepning men det var liksom svårt att förstå...
Jag har gjort en massa skoj och tyvärr har jag inte foton från allt att visa. Det har varit föreläsningar, nollning (vår klass var ansvarig för det i år), fester och det bästa av allt, jag var och hälsade på Petra och fick en hopplektion på Brio. Det var så himla skoj att få rida igen och att få hoppa. Det gick helt ok med tanke på hur länge sedan det var sist och det känns skönt. Kanske kan jag fortfarande rida när det är dags att börja lite mer regelbundet :-)
I fredags var det amöbagasque, det är årets första och kanske den roligaste, massor med folk fårn olika årskursen och många glada miner. Det var jättekul och jag festade i ca 10 h, riktigt roligt! Igår hann jag med att cykla lätt bakfull till Ikea med Jenny och vi handlade lite småsaker (jag har faktiskt glömt bort vad det var just nu). Sedan dukade jag till en annan sittning, det var gentjänt åt ULs som hade hjälpt oss med vår sittning. Efter det tog jag en välförtjänt kväll i sängen med frukt och film.
Idag fortsatte veckan i hästens tecken när det var Akka-dagen på Akademistallet i Uppsala. VI åkte dit och fick se lite olika uppvisningar, bl a en förevisning av working equitation. Det visades av bl a en landslagsryttare vid namn Anna (jag kommer inte ihåg efternamnet just nu). Hon var jätteduktig och det häftigaste var att hon efter en olycka fått amputera ena benet men ändå red hur bra som helst. Det märktes inte över huvudtaget. Här är lite bilder från uppvisningarna.
Här ska man rida in mellan bommarna, ringa i klockan och rygga ut.
Här visas hur man öppnar en grind.
Sidvärtsrörelse över bom med bara en skänkel.
Galoppombyte med bara en skänkel.
Duellhoppning.
Även western visades såklart, här sliding stopp utan träns. Ryttaren (minns såklart inte namnet här heller) var EM-bronsmedaljör i senaste EM.
Trav över bommar utan träns, denna häst var bara tre år och hade endast blivit riden i ett halvår.
Även Jenny och Emelie var med på stallet och självklart även Jennys valp Mira. Efter sista uppvisningen som var agility fick även hon prova på det!
Jaktpremiär
I lördags var det jaktpremiär för riporna på fjället och självklart åkte jag och Henrik upp till fjälls för att testa lyckan och Aiko. Jag kom direkt från Indien, gjorde bara ett kort stopp i Uppsala föra att sedan ta tåget vidare norrut och sedan bil ut i fjällen och slutligen fick vi promenera ut till en lämplig boplats för helgen.
Fredagkvällen bjöd på fint väder och vi vandrade någon/några timmar ut i vildmarken. Vi slogläger och hämtade vatten. Sedan var jag ganska trött efter 43 h på resande fot med bara 3-4 h sömn, så jag gickl och la mig tidigt för att orka med lördagens jakt.
Aiko hade inte jagat på fjället sedan förförra året och vi hade fått rapporter om att det var dåligt med fågel och kycklingarna små. Men det gjorde inte så mycket, vi var i första hand ute för att träna hundarna och om vi sedan fick med oss något hem så fick det bli en bonus.
Aiko började med ganska små sök, som i skogen men ganska snart utökade han söken och hittade fågel. En flock med 6 fåglar flög upp, tyvärr stötte han dem då vinden låg fel. Men det gav oss gott mod och Aiko fick extra energi, snart hittade vi mer fågel och det slutade med att vi fick två med oss hem.
Cyra fick gå i koppel hela dagen, vi hade i våras tänkt släppa henne men grundlydnaden sitter inte tillräckligt bra för att vi skulle våga göra det, vi får träna mer och förhoppningsvis hinner hon med lite släpp innan vintern kommer.
För henne var det en upplevelse att bara få vara ute på fjället och bo i tält för första gången. Men det var en uppgift som hon skötte fint!
Söndagen bjöd tyvärr på en massa ihållande regn varför jakten uteblev. Vi vandrade tillbaka till bilen när vi gett upp hoppet om uppehåll. Planerna är lite mer jakt i Långtjärn innan det är dags för mig att åka tillbaka till skolan. Hoppas Aiko sköter sig lika bra då.
Här är lite bilder från helgen:
Bästa pojkarna, Här firar vi Henriks födelsedag i efterskott på fredagskvällen!
Fina hundarna
Efter en dag i koppel finns det mycket energi som måste ut!
Jaga Aiko, det är roliigt tycker Cyra!
Lunchpaus!
Härliga vyer.
Lunchpaus! Härliga vyer.
Aiko har hittat fågel.
Aiko står för fågel.
Mera fågelarbete!
Vi hittade mycket hjortron också, och jag lärde Cyra hur man äter dem :-)
Underbart landskap!Indien #2
Det här med att skriva på datorn har inte gått så bra som jag har hoppats på, vi gör en massa saker hela tiden och jag hinner helt enkelt inte med datorn. Men det är också väldigt skönt att hoppa över datorn. I söndags kom syrran med flyget på morgonen och efter några timmars sömn packade i bilen för att åka de 20 milen till Agra. Det är i Agra som Taj Mahal finns och det ville vi naturligtvis titta på. 20 mil tar ju i Sverige ca 2 h och här fick vi höra att det skulle ta 4 h. Ok tänkte vi, det är väl rimligt med tanke på hur mycket trafik det är i Indien. Till saken hör också att torsdagen innan så invigdes en ny motorväg mellan Delhi och Agra och den hade vi tänkt ta och då borde det gå på under 4 h. Men vår chaufför visst inte om att de hade byggt en motorväg utan tog den gamla vägen. Det var verkligen en upplevelse. Vägen var i början två filer åt varje håll men ganska snart blev det 1 fil i varje riktning. Längs vägen och på låg och stod massor med kossor, även bufflar, hästar, hundar, dromedarer och åsnor och självklart en massa människor. Vägen gick rakt igenom små byar och marknader och det var inte asfalt längs hela vägen. Marknader var längs vägen och ofta kom bilar, cyklar, motorcyklar, lastbilar och traktorer mot oss i fel fil eller tom mot oss på fel sida om refugen i mitten. Vi kunde se hur folk bodde i byarna med bufflar inne husen och hårfrisörer ute på gatan. När vi väl kom till Agra var det massor med trafik och de sista 4 km till hotellet tog 2 h. Totalt tog de 20 milen 7 h att köra. Jag har inte ens velat veta vad det blir för genomsnittsfart.
Ingen ovanlig syn på vägen till Agra.
Många bilar blir det...
Drickatransport, rätt fräck eller hur?!
Och många motorcyklar...
Väl på hotellet väntade ett fint mottagande med något slags välkomstceremoni och sedan åkte vi upp till rummen som hade utsikt över staden och Taj Mahal, det var fint. Vi åt middag på hotellet och gick sedan till sängs, trötta efter många intryck utefter vägen. Nästa morgon åkte vi till Taj Mahal och fick äntligen se det, jag har velat göra det länge och nu var det dags. Det var verkligen jättefint och vackert men man har ju hört hur vackert det ska vara och därför kan jag inte säga att jag häpnades av det men jag blev inte heller besviken. Det som kanske var mer intressant är hur det är byggt, allt var uträknat för att vara symmetriskt och delbart med två. Ett exempel är att de fyra tornen, runt gravbyggnaden lutar utåt så att de vid en eventuell jordbävning inte ska falla över gravarna. Det tog 20 000 man 22 år att bygga allt. Det är ju helt ofattbart, och det byggdes på 1600-talet! Efter Taj Mahal åkte vi och tittade på Fatiphur Sikri som är en gammal huvudstad nära Agra, med ringmur oh palats. Staden övergavs efter vattenbrist och har sedan dess stått orörd tills turismen gjorde att folk flyttade tillbaka dit igen. Den var enormt stor och vi tittade på utvalda delar av den. På em gick vi på marknad och fyndade några småsaker.
Utsikt från hotellfönstret.
Jag vid Taj Mahal.
Närbild.
Efter ytterligare en natt på hotellet åkte vi tillbaka till Delhi, men denna gång förklarade vi vägen till motorvägen för vår chaufför så tog vi den hem. Det var nästan ingen trafik alls och folk stannade på den och tog kort på sig själva och med vägen som bakgrund. Det var en 6 filig motorväg i betong, ganska lik de tyska motorvägarna och det finns inte så många sådana i Indien. Trots att det var förbud mot cyklar, gående och traktorer såg vi alla dessa på vägen och även mot oss i fel riktning. Det fanns instruktionsskyltar på hur an ska göra omkörningar men inte heller det följdes särskilt bra. Det roligaste på resan var att vi såg en jättelång orm ringla över vägen, minst 1-2 meter och kanske var det en kobra :-), jag hoppas bara den klarade resten av vägen utan att bli överkörd.
Resten av denna veckan har vi varit runt i Delhi och visat syrran utvalda delar, vi har sett hindutempel och siktempel, tittat på Indian Gate och besök en gammal kunglig kyrkogård, fyndat i affärer och prutat på marknader. Vi hann även med en vilodag vid poolen när det firades självständighetens dag, man ska undvika att vara ute bland folk då, risken för terrordåd mot västerlänningar är högre vid sådana tillfällen.
Nu väntar min sista vecka för denna gång här i varma Indien, vi har haft mellan 32 och 37 grader varje dag och även troligen varmare någon dag. Jag är lite trött på att bada i svett så fort man ska göra någonting ute men jag antar att jag kommer frysa när jag kommer hem till Sverige. Idag har vi tänkt gå till poolen och bada och ta det lugnt och i morgon vet jag inte riktigt än vad som står på programmet, kanske blir det Zoot eller en till dag vid poolen, det är väldigt skönt att vara där så man får vila lite från allt folk som annars tittar, fotar och vill sälja på en saker man inte alls behöver. Jag behöver ju också vila upp mig inför terminsstarten, lite iaf :-)
Nu kom jag på en sak till som jag tycker är lite komisk, hemma i Sverige får jag och många andra glasögonbärare imma på glasögonen när vi går in vintertid pga att glasögonen är så kalla och fukten kondenserar. Här är det precis tvärt om man får imma när man går ut, vi har även imma på utsidan av fönstren i lägenheten :-)
Jag lovade ju också lite mer information om lägenheten, det är en ganska stor fyra som är nybyggd, vad vi vet har ingen bott här innan oss, iaf inte någon längre tid. Vi har fyra badrum, och det är här det komiska börjar. Från det ena badrummet läcker det vatten ner till grannen under, så det kan vi inte använda. I två andra hade vi från början inget kallvatten och i ett av dess heller inget vattentryck. Efter diverse påtryckningar till hyresvärden fick vi vattentryck och kallvatten i ett av badrummen och i handfatet i det andra. Det tog ytterligare några dagar med fler påtryckningar innan vi fick kallvatten även i det andra badrummet. Efter någon dag upptäckte jag också att även vi hade vatten som droppade från en lamparmatur i taket. Dagen efter rann det vatten där och det visade sig att det var avloppet från ett av AC-aggregaten som läckte. Även det fixades till. Så vi har haft lite inkörningsproblem…