The Flying Vet

JAAAA! Jag har nu fått tillbaka de sista tentorna som vi skrev precis innan sommarlovet. Jag hade klarat alla tre, trots att jag vet att en inte gått så bra. Jag vet dock inte hur nära gränsen jag var. Men det spelar ju ingen roll. Nu är jag klar med årskurs 2! Det känns extra bra då jag inte är hemma i höst när omtentan var.

 

Så vad händer nu? Jag har friat midsommar med Henrik och hundarna i långtjärn, men vi firade kanske inte så mycket egentligen. Det blev jobb med sågning och eldning och så rev jag inredning och innerväggar i gamla stugan. Men jag hann även men att plocka sju sorters blommor som jag satte i en vas, gå ett spår med Aiko (ca 515 m långt, gick galant) och äta smörgåstårta till lunch. Grillad oxfilé blev det till middag i strålande solsken på bron, det var inte helt fel det med.

 

Igår åkte vi till stranden och jag, Aiko och Cyra badade. Det gick väldigt bra, det var varmt och skönt i vattnet och Aiko och Cyra tyckte det var riktigt roligt. Cyra verkar verkligen ha fattat tycke för vatten, det är skoj. Vi övade på att simma och det gick riktigt bra även om hon ville klänga lite först. Det var även väldigt kul att gräva i sanden tyckte Cyra, det var hennes första gång på stranden, så nu ser vi fram emot många fler hålor i marken :-)

 

Även igår gick jag ett släpspår med Aiko, det var inte så lång (ca 250 - 300 m) men på en torr tallhed så det var ganska svårt men även detta gick bra. Han gick först förbi målet med klöven men upptäckte det och nosade sig tillbaka! Det känns riktigt bra inför höstens älgjakt att spåren går så bra om vi skulle behöva göra eftersök, så vet vi att vi har övat ordentligt.

 

Idag har vi mest tagit det lugnt, det är jättevarmt i solen så vi har gått på lugna promenader och haft passivitetsträning på en parkbänk vi sjön. 

 

Vi tog lite bilder igår man jag har inte hunnit lägga in dem i datorn, så de kommer senare.

Hundarna har trivts med två härliga dagar i solen, det blev mycket spring och lek. Men även lite allvar och träning. Cyra fick apportera en nötskrika och det gick faktiskt över förväntan. Men vi måste jobba vidare med att komma till oss med apporterna, inte springa och ha dem för sig själv. Sitt-komandot övar vi vidare på och det går fortsatt bra. Men än så länge tränar vi utan allt för stora störningar. Speciellt när det handlar om att sitta kvar en längre tid. Ståndanlaget har börjat vakna på allvar och hon står nu ganska ofta, oftast för Aiko men även för säderärlor och någon svala. Som tur är verkar hon stå lugnt kvar vid uppflog, iaf om inte fågeln flyger för nära marken, då har det blivit någon eftergång. Avancen har vi inte sätt så mycket av än så den är svår att uttala sig om än.

I går blev det istället ca 1 timmes cykling med Aiko och skytteträning på kvällen. Det är väl inte så kondidtionstränande men väl styrketräning för armarna :-)

Idag blir det till att jobba ute i trädgården och bära skräp och riva insidan av stugan, det är träning det med. Kanske blir det också en uppfriskande simtur i tjärnen, jag får se hur varmt det har hunnit bli i den.

Jag eldade upp en massa gammalt skräp som vi hade från gamla vedbon och lite trämöbler från stugan. Förhopningsvis kan vi tömma den helt snart så vi kan se om den går att reparera eller om tiden har gjort sitt på den.

Hundarna var glada att få komma ut och springa och göra vad de ville hela dagen. De är så duktiga båda två och håller sig på gräsmattan. Det är så skönt att slippa hålla dem kopplade.

Här är några trevliga bilder från igår:

Cyra jagar Aiko som har en väldigt rolig pinne.

Man kan dela samma pinne, om den är tillräckligt stor!

Cyra

Aiko fick även apportera en gräsand, det gick bara fint och vi avslutade med ett släpspår i skogen. Det gick toppen och han kom glatt tillbaka med anden i munnen. Cyra blir helt tokig när hon ser vilt. Vi har visat henne ripa och den här anden och hon ska bara ha dem, hon tvekar inte en sekund utan bara kastar sig över dem. Riktigt roligt med ett sånt viltintresse och hon vill inte lämna dem till Aiko så bytesmedveten är hon också.

Annars ägnar jag dagarna åt hundarna och pysslar med dem. Tidigare idag var jag ute med Cyra i skogen och övade hit-komandot, det var första gången jag hade krav på lydnad av det. Henrik har gjort det tidigare så jag visste att hon kunde och det fungerade superbra. Hon var jätteduktig och kom som ett skott. Så himla roligt. Det är så kul när det blir rätt från början som man inte behöver lära om något, och speciellt hit-komandot som är så viktigt. Fungerar inte det kommer vi ju aldrig kunna ha henne lös och jag vill då inte att hon ska behöva gå i koppel hela livet.

Även sitt fungerar fint men där har vi än så länge inga krav på hon ska sitta kvar. Det känns hon lite liten för. Henrik tränar vidare på stopp och även det verkar lovande och det känns som hon börjar förstå vad som menas med det.

På vägen hem stannade vi och handlade och där på parkeringen stod 151. -Fan, tänkte jag att nu skulle man haft 150 och fått se båda. Men vi fortsatte cykla hem och bara någon minut och kanske 100 m bort kom den, en bil med nr 150. Jippi! Jag vände snabbt och cyklade jag tillbaka till parkeringen och såg 151 igen. Sedan vände jag hem igen och cyklade ikapp mamma. Sedan när vi var nästan hemma såg jag 152 också! En sån tur, det är verkligen inte ofta man får se så många nummer på kort tid. Ofta kan det gå dagar eller veckor mellan ett enda nummer. Men jag är lycklig!!